Insändare: Religionskunskap ett potentiellt sätt att främja viktiga värden

30.07.09 (Publicerat i Hufvudstadsbladet 28.7)

Päivi Räsänen låter i sin insändare den 24 juli förstå att skolan utan den nuvarande religionsundervisningen skulle gå miste om att förmedla kunskap och värderingar viktiga för människor i vårt samhälle.

Skolan har en avgörande roll då det gäller förmedlandet av värderingar till sina elever. Precis som alla elever i dagens finländska skola inte tillhör samma religiösa trossamfund skall inte värderingarna skolan förmedlar vara exklusivt bundna till en religion. Att skolan skall förmedla värderingar som bygger på respekt för världen runt om oss och alla människors lika värde behöver inte knytas till den traditionella religionsundervisningen.
Skälet till att en reform där religion byts ut mot konfessionslös religionskunskap är motiverad är att religionsundervisningen bör vara ett ämne som stärker elevens förståelse för mänsklig kultur och vilken roll religionen spelar i denna kontext. Det privatreligiösa kan med fördel utelämnas ur undervisningen medan undervisningen istället koncentrerar sig på religion ur ett samhälleligt och kulturellt perspektiv.
En segregerad religionsundervisning där eleverna delas upp enligt religiös tillhörighet bidrar på inget sätt till att överbygga de utmaningar vårt allt mera mångkulturella samhälle står inför. Räsänen skriver i sin insändare att värden oftast bara är tomma ord och svåra att omsätta i praktiken – vad vore ett bättre sätt att omsätta värden som tolerans och respekt i praktiken än att föra en interreligiös diskussion bland elever i ett klassrum?

Det är lika viktigt för en elev med kristen bakgrund som för en elev med muslimsk bakgrund att förstå hur kristendomen påverkat och satt sin prägel på det Finland vi idag lever i, samtidigt som en elev med kristen bakgrund bör ha kunskap om andra religioner för att förstå världen utanför lilla Finland. En konfessionslös religionskunskap behöver inte betyda att elevens egna religiösa och kulturella identitet lider utan ge eleven ett ytterligare perspektiv att beakta då denna bygger upp sin världsbild. Skolan har av förekommen orsak inte möjlighet att leverera absoluta sanningar till sina elever, det skolan kan göra är att förmedla eleven de kunskaper och värderingar denna behöver för att skapa sig en egen världsbild. För detta torde en konfessionslös religionskunskap gemensam för alla elever vara mest ändamålsenlig.

Räsänen skriver att alla elever har rätt till undervisning i sin egen religion, vilket nog stämmer. Således kan det egna religiösa trossamfundet säkert stå för den privatreligiösa biten medan skolan står för den delen som förmedlar kunskap och förståelse i den egna såväl som andra religioner.
Med en allmän religionskunskap kunde skolan komma en bit på vägen med att lyckas skapa det som ofta fattas i vår mångkulturella värld – förståelse, med hjälp av vilken skolan även kunde främja viktiga värden.  

Alina Böling,
Ordförande,
Finlands Svenska Skolungdomsförbund rf