Vår utbildning är världsklass

10.06.11 Den finlandssvenska skolan är inte i fara. I den jämförelse som svenska Kulturfonden presenterade för en tid sedan framgick visserligen att de svenskspråkiga niondeklassisterna ligger efter sina finskspråkiga jämnåriga i läsning, naturvetenskaper och matematik. Det ingen idé att blunda för fakta eller försöka bortförklara siffrorna, det finns en skillnad och den är tydlig. Det gäller dock att se helheten, innan vi börjar dra ut barnen ur den svenskspråkiga skolan.

De finlandssvenska eleverna halkar efter, men är trots det fortfarande framför hela övriga norden, och ligger i världstoppen i alla kategorier. Det går ingen nöd på oss. Att det finns en marginal till det finskspråkiga skolorna är värt att uppmärksamma och diskuteras, men samtidigt kan vi fundera över vilka mål vi verkligen vill nå med vår utbildning. Måste vi vara högst på pallen? De andra toppländerna som i PISA-jämförelsen samsas om rampljuset med Finland, däribland Sydkorea och Hongkong, är länder där skolan har ryktet av att främst vara en institution där de unga under långa dagar och hård disciplin matas med stora mängder information. Och visst fungerar det, i jämförelsen tar man hem medaljerna.

I något skede av PISA-hysterin tycks grundtanken om vad skolan handlar om på något sett ha tappats bort. Kunskaper i läsning, matematik och naturvetenskaper är visserligen grundläggande i utblidningen, men att gå i grundskolan handlar främst om att växa upp och hitta sig själv. Det må låta som en kliché, men så är det, unga människor spenderar en stor del av sitt liv mellan skolans fyra väggar, och då skall allt inte handla om trycksvärta. En av de allra viktigaste faktorerna är skoltrivsel, både för personal och elever. Trivs man, kommer man även att göra väl ifrån sig. I det verkliga livet betonas dessutom plötsligt saker som social kompetens och samarbetsförmåga, då hjälper ingen matematikbok dig.

Den största oron i PISA-undersökningen är skillnaden mellan pojkar och flickor, speciellt i läsning där flickorna är långt före. Detta gäller i stort sett hela världen men skillnaderna är ovanligt stora i Finland. Det är det vi borde fokusera på, istället för att gå och oroa oss för vår finlandssvenska skola. Skolan måste utvecklas, men den måste göra det nationellt. Bara då kan vi se till att alla ges rätten till en jämlik och kvalitativ utbildning.

Ida Kreutzman
Ordförande för Finlands Svenska Skolungdomsförbund